När hemtjänsten gått är den äldre fortfarande ensam. De stökiga killarna kan ge kompisar råd och stöd där socialtjänsten saknar förtroende. Engagemanget, kunskapen, perspektiven och värdegrunden i de idéburna organisationerna behövs för att utveckla välfärden och demokratin.

 Att samverka är en utmaning för både organisationerna och det offentliga. Med olika kulturer, okunskap om varandras verksamheter och bristande kontakter så krävs en vilja för att påbörja ett sådant arbete. Vi står inför nya utmaningar och nya möjligheter med allt mer komplexa frågor som kräver flera aktörers kompetens. Därför är ett politiskt ledarskap med förmåga att samverka och öppna det offentligas arbetsformer för andra samarbetsparter allt viktigare.

 Det finns exempel på sådana processer från region Skåne, Örebro och Botkyrka kommun. Exempel där man utgått från breda kartläggningar, öppnat för dialog och tagit fram gemensamma utgångspunkter för samverkan. Den nationella Överenskommelsen kan vara en inspiration och grund för det arbetet.

 Ofta har det offentliga ensigt en policy för sin syn på organisationerna, kanske också en bild av sitt syfte med samverkan och en vilja att styra t ex vad skattepengar går till. Kan man spara pengar på att jobba med ideella? Kan man lämna över uppgifter till organisationerna? Måste man upphandla organisationernas verksamheter istället för att ge föreningsstöd? Vad kan organisationerna bidra med? Men organisationerna är självständiga och har en unik roll, med egna perspektiv, egna drivkrafter, värden och utgångspunkter. Ska det offentliga samverka så måst man förstå och respektera detta.

 Att det är olika roller är tydligare om man tar ett exempel. Ett projekt med kamratstöd för unga i riskzonen kan organiseras av en idéburen organisation, med stöd och metoder för att ungdomarna ska kunna nattvandra, prata i skolor mm. Skulle samma ungdomar vara volontärer i socialtjänsten så skulle deras avsändarlegitimitet se annorlunda ut. De kanske själva har varit eller är aktuell för beslut inom socialtjänsten. I ena fallet är den erfarenheten en styrka och i andra fall bara förvirrande. Det finns exempel där organisationerna ser behov, förändrar och utvecklar nya verksamheter, tar fram ny metodik som bidrar till att stärka och utveckla både demokratin och välfärden.

 Idag har många organisationer bidrag eller säljer vissa tjänster till det offentliga, men det är utifrån ensidiga politiska, ofta kortsiktiga beslut. Organisationerna behandlas inte alls som en strategisk resurs och med lika stort intresse som näringslivet. Organisationerna har också sitt uppdrag från brukare och medlemmar, från sin idé att förändra, och driver frågor där man kritiserar och granskar det offentliga. Den rollen är en viktig, vitaliserande och stark drivkraft som måste få finnas kvar även i en dialog och med en överenskommelse.

 Därför är det viktigt att föra en så jämbördig och öppen dialog som möjligt, där det offentliga och de idéburna gemensamt ringar in utmaningar, resurser, strategier och konkreta förslag förbättringar, om förutsättningar både för information och resurser.

 Att göra överenskommelser lokalt är ett sätt att bygga kunskap, lära känna varandra och ta fram en agenda för utveckling och samverkan. Lokalt kan det se olika ut hur det arbetet börjar. Kanske är det en stark organisation som tar initiativet, eller någon engagerad politiker. Det viktiga är att skapa både en organisatorisk och politisk bredd i arbetet. För organisationerna som tidigare inte samverkat är det en utmaning att hitt gemensamma frågor att driva gentemot det offentliga. Ett nätverk och egna möten mellan organisationerna är viktigt.

- Hanna Broberg Kanslichef