I Göteborg har en process påbörjats för att förbättra samverkan mellan det offentliga och idéburna organisationer och på sätt stärka demokratin och utveckla välfärden.

Marie Larsson, enhetschef för Social ekonomi vid Göteborgs Stads sociala resursförvaltning:

Vad har du för förhoppningar när det gäller det fortsatta arbetet?

– Vi har haft ett pågående samtal och dialog under rätt lång tid. Jag skulle vilja att vi började printa ner det på papper, att vi börjar formulera oss. Kommer ett steg längre. Alla är verkligen med på banan, och har man skrivit ner någonting kan man gå tillbaka och avrapportera. Så länge vi inte har ett riktigt dokument riskerar vi att vi börjar om från början varje gång.

Vad finns det för svårigheter?

– Förankringen. Föreningslivet frågar ”Hur kommer vi med?”, och där är svårigheten att nå ut till alla. I kommunen har vi andra svårigheter, där är det någon slags legitimeringsfråga, det handlar mycket om attityder. I kommunen är det inte säkert att det är odelat positivt att lämna ifrån sig makt. Så där handlar det om förtroende och attitydförändringar.

Vad tror du det finns för möjligheter, vad kan en överenskommelseprocess leda till?

– Att vi får in mer bra kunskap mycket tidigare, innan man ska fatta beslut, vilket inte minst sparar pengar. Sedan är det roligt att mötas också. Annika Tännström pratade om eldsjälarna som borde vara stridshästar, jag tror nog att det finns stridshästar i kommunen också, som blir stimulerade av att möta idéburna sektorn. Vi är ju också eldsjälar, som brinner för att arbeta med social omsorg.

– Jag hoppas också att det leder till att de idéburna får möjlighet att vara riktigt bra på det de är bäst på, och med tydliga roller våga släppa annat till kommunen, sånt som kommunen är bäst på, istället för att försöka vara till lags.

Vad betyder den nationella Överenskommelsen för ert lokala arbete?

– Vi har tänkt stjäla lite ur den, en del formuleringar. Min enhet och Göteborgs samverkansråd har skrivit varsitt dokument för samverkan med varandra. Där har vi tagit delar av materialet i Överenskommelsen. Jag tycker det är bra att få in vårt lokala arbete i ett sammanhang, så att man ser att det hänger ihop. Men vi behöver vara mer konkreta när vi kommer steget under principerna, jag tänker på de åtaganden och åtgärder vi beskriver.

Per Eckerdal är ordförande för Bräcke Diakoni och Famna och ingår i Göteborgs Råd för samverkan.

Vad har du för förhoppningar om samverkan?

– Jag hoppas att vi lyckas hitta former för dialogprocessen som gör att det blir en bred uppslutning från civilsamhället. Och att kommunen, med alla stadsdelsförvaltningar, hittar ett sätt att hantera sitt arbete internt för en bred förankring.

Men detta förutsätter att vi hittar former så att det blir en genuin dialogprocess. Det är svårt att veta hur lång tid det kommer att ta.

Ser du några svårigheter?

– Här handlar det inte bara om en sektor, till exempel sociala området, utan hela spektrat av verksamheter. Men man kan vända alla svårigheter till möjligheter. Om vi lyckas hantera dem kan det blir verkligt kraftfullt.

Hur är förhållandet till den nationella överenskommelsen?

– Å ena sidan är den en inspiration i dialogmetoden, och de grundläggande principerna. Å andra sidan handlar det om helt andra frågor på det lokala planet, som arbetet måste anpassas till.

Varför är det viktigt med överenskommelser?

– Överenskommelsen syftar till förändring. Om vi tyckte att det fungerade perfekt skulle vi inte behöva förändra. Vi vill bygga en gemensam plattform för ökad delaktighet för civilsamhällets organisationer.

Läs övriga texter om vad tankar och erfarenheter från arbetet med Överenskommelsen.